Barnuppfostran

Kommentera
Ett vanligt samtalsämne nowadays är just barnuppfostran. Jag och Johan pratar ofta om det, både innan vi skaffade barn och även mycket nu när vi har barn. Vi är väldigt eniga i våra åsikter och det är skönt tycker jag. Jag och mina vänner pratar också mycket om uppfostran, allt från vad barn ska äta till hur länge de ska få vara ute och ränna i framtiden.. typ.. Det är ju inte så konstigt att det blir så. Vi är föräldrar nu och förutom våra egna åsikter så får man ju råd/uppmaningar från överallt om hur man ska göra med sitt barn. Allt från föräldraträffar till inlägg och artiklar på nätet. 
 
Även om man självklart lyssnar på vad andra har att säga och kan till en viss del ta till sig det så tycker ju självklart jag och Johan att vi har de bästa åsikterna och tillvägagångssätten. Klart vi tycker det, vi skulle ju inte välja att uppfostra vårat barn på ett sätt som vi egentligen tycker är halvdant. Vi gör ju det som vi anser är bäst för vårat barn. 
 
Nästan alltid när samtalsämnet är uppe så brukar jag flika in "Jag hoppas ju innerligt att jag håller fast vid detta i framtiden som jag säger nu", "Självklart har alla olika förutsättningar och allas familjesituationer är olika" och "I grund och botten så får man väl utgå från att föräldrarna gör det som de anser är bäst för sina barn". Hajjar ni? Jag garderar mig lite och försöker vara schysst mot de som tycker annorlunda ;)
 
Sen är jag helt med på att våra åsikter kan ändras med tiden men jag hoppas och tror inte att det kommer att rubba vår grundidé särskilt mycket. Efter fyra månader som förälder så anser jag att tid är det mest värdefulla som finns. Ända fram till förlossningen så var jag helt inne på att jag skulle tillbaka till jobbet och jobba 100%, självklart.. Jag helvände, nu kan jag inte se mig själv arbeta heltid på många många år framöver. Inte en chans. Även den tanken kanske ändras vem vet.. Man lär så länge man lever och den som lever får se ;)