Ett vanligt samtalsämne nowadays är just barnuppfostran. Jag och Johan pratar ofta om det, både innan vi skaffade barn och även mycket nu när vi har barn. Vi är väldigt eniga i våra åsikter och det är skönt tycker jag. Jag och mina vänner pratar också mycket om uppfostran, allt från vad barn ska äta till hur länge de ska få vara ute och ränna i framtiden.. typ.. Det är ju inte så konstigt att det blir så. Vi är föräldrar nu och förutom våra egna åsikter så får man ju råd/uppmaningar från överallt om hur man ska göra med sitt barn. Allt från föräldraträffar till inlägg och artiklar på nätet. 
 
Även om man självklart lyssnar på vad andra har att säga och kan till en viss del ta till sig det så tycker ju självklart jag och Johan att vi har de bästa åsikterna och tillvägagångssätten. Klart vi tycker det, vi skulle ju inte välja att uppfostra vårat barn på ett sätt som vi egentligen tycker är halvdant. Vi gör ju det som vi anser är bäst för vårat barn. 
 
Nästan alltid när samtalsämnet är uppe så brukar jag flika in "Jag hoppas ju innerligt att jag håller fast vid detta i framtiden som jag säger nu", "Självklart har alla olika förutsättningar och allas familjesituationer är olika" och "I grund och botten så får man väl utgå från att föräldrarna gör det som de anser är bäst för sina barn". Hajjar ni? Jag garderar mig lite och försöker vara schysst mot de som tycker annorlunda ;)
 
Sen är jag helt med på att våra åsikter kan ändras med tiden men jag hoppas och tror inte att det kommer att rubba vår grundidé särskilt mycket. Efter fyra månader som förälder så anser jag att tid är det mest värdefulla som finns. Ända fram till förlossningen så var jag helt inne på att jag skulle tillbaka till jobbet och jobba 100%, självklart.. Jag helvände, nu kan jag inte se mig själv arbeta heltid på många många år framöver. Inte en chans. Även den tanken kanske ändras vem vet.. Man lär så länge man lever och den som lever får se ;)
 
 

Barnuppfostran

Allmänt Kommentera
Ett vanligt samtalsämne nowadays är just barnuppfostran. Jag och Johan pratar ofta om det, både innan vi skaffade barn och även mycket nu när vi har barn. Vi är väldigt eniga i våra åsikter och det är skönt tycker jag. Jag och mina vänner pratar också mycket om uppfostran, allt från vad barn ska äta till hur länge de ska få vara ute och ränna i framtiden.. typ.. Det är ju inte så konstigt att det blir så. Vi är föräldrar nu och förutom våra egna åsikter så får man ju råd/uppmaningar från överallt om hur man ska göra med sitt barn. Allt från föräldraträffar till inlägg och artiklar på nätet. 
 
Även om man självklart lyssnar på vad andra har att säga och kan till en viss del ta till sig det så tycker ju självklart jag och Johan att vi har de bästa åsikterna och tillvägagångssätten. Klart vi tycker det, vi skulle ju inte välja att uppfostra vårat barn på ett sätt som vi egentligen tycker är halvdant. Vi gör ju det som vi anser är bäst för vårat barn. 
 
Nästan alltid när samtalsämnet är uppe så brukar jag flika in "Jag hoppas ju innerligt att jag håller fast vid detta i framtiden som jag säger nu", "Självklart har alla olika förutsättningar och allas familjesituationer är olika" och "I grund och botten så får man väl utgå från att föräldrarna gör det som de anser är bäst för sina barn". Hajjar ni? Jag garderar mig lite och försöker vara schysst mot de som tycker annorlunda ;)
 
Sen är jag helt med på att våra åsikter kan ändras med tiden men jag hoppas och tror inte att det kommer att rubba vår grundidé särskilt mycket. Efter fyra månader som förälder så anser jag att tid är det mest värdefulla som finns. Ända fram till förlossningen så var jag helt inne på att jag skulle tillbaka till jobbet och jobba 100%, självklart.. Jag helvände, nu kan jag inte se mig själv arbeta heltid på många många år framöver. Inte en chans. Även den tanken kanske ändras vem vet.. Man lär så länge man lever och den som lever får se ;)
 
 
I onsdags så var jag, Carro och Emma på Vara konserthus och kollade på Mia Skäringers föreställning Avig Maria. Biljetterna har varit bokade sen i våras så vi har väntat några månader. Detta var första kvällen som jag var iväg från John. Jag var allt lite nervös innan. Speciellt i och med att jag fortfarande helammar. Dock har jag ju en pump så vi hade mjölk i frysen som bara vara att plocka fram och tina.. But still.. Första kvällen att inte natta sitt barn. Om det är någon gång som han helst väljer bröstet tänker jag, så är det vid kvällsgrinet :p Det hade gått galant iaf så det var skönt och jag själv hade ingen större panik på att komma hem. Det skulle bli skönt att få komma hem självklart men jag kände mig lugn med att ha vart iväg så många timmar :)
 
Föreställningen då. Alltså jag är ju såld på Mia Skäringer sedan innan så jag fattade ju att det skulle vara bra.. men det var så sjukt jävla bra. Allt. Från början till slut. Så bra var hon! Så klockren som alltid och som vi skrattade. Jag torkade många tårar. Borde skippat mascaran, hade vart enklast istället för att sitta där och gapflabba samtidigt som man puttinuttigt torkar sig runt ögonen och försöker undvika att inte se ut som en jävla scarymovie när man gick ut därifrån. Jag ångrar att jag inte var på hennes första föreställning och längtar redan till hennes nästa projekt. Jag kommer att hänga på biljettluckan till vad det nu kan tänkas bli :)
 
 

Avig Maria

Allmänt Kommentera
I onsdags så var jag, Carro och Emma på Vara konserthus och kollade på Mia Skäringers föreställning Avig Maria. Biljetterna har varit bokade sen i våras så vi har väntat några månader. Detta var första kvällen som jag var iväg från John. Jag var allt lite nervös innan. Speciellt i och med att jag fortfarande helammar. Dock har jag ju en pump så vi hade mjölk i frysen som bara vara att plocka fram och tina.. But still.. Första kvällen att inte natta sitt barn. Om det är någon gång som han helst väljer bröstet tänker jag, så är det vid kvällsgrinet :p Det hade gått galant iaf så det var skönt och jag själv hade ingen större panik på att komma hem. Det skulle bli skönt att få komma hem självklart men jag kände mig lugn med att ha vart iväg så många timmar :)
 
Föreställningen då. Alltså jag är ju såld på Mia Skäringer sedan innan så jag fattade ju att det skulle vara bra.. men det var så sjukt jävla bra. Allt. Från början till slut. Så bra var hon! Så klockren som alltid och som vi skrattade. Jag torkade många tårar. Borde skippat mascaran, hade vart enklast istället för att sitta där och gapflabba samtidigt som man puttinuttigt torkar sig runt ögonen och försöker undvika att inte se ut som en jävla scarymovie när man gick ut därifrån. Jag ångrar att jag inte var på hennes första föreställning och längtar redan till hennes nästa projekt. Jag kommer att hänga på biljettluckan till vad det nu kan tänkas bli :)
 
 
Igår var det ett år sedan som jag fick reda på att jag var gravid. Då graviditeten var planerad och mensen var sen så misstänkte jag att jag kunde vart gravid. Samtidigt som jag inte ville testa mig i tid och otid då jag bara två månader innan slutat med p-piller efter att ha ätit det i över tio år. Mensen kan ju krångla lite efter att man slutat med p-piller och det hade jag i bakhuvudet. Anledningen till att jag just denna dagen tog ett graviditetstest var för att jag vaknade klockan fem på morgonen och kände direkt att jag åkt på en urinvägsinfektion. Då detta inte var första gången i mitt liv så visste jag också att vårdcentralen alltid frågar om man är gravid i samband med att de skriver ut medicin. Så där satt jag från klockan fem på morgonen och väntade på att Coop skulle öppna så jag kunde köpa mig ett test. När det väl öppnat och jag köpt mig ett test så tog det ett tag innan jag kunde testa mig pga att jag bara kissade små skvättar i och med  urinvägsinfektionen. Haha, så det tog ett par gånger tills jag kände mig nöjd med mängden för att göra ett test.. And I did.. Och gravid var jag! Oh my! 

Som sagt det var ju planerat men när man väl sitter där med ett positivt test så börjar man ju fundera. Johan låg och sov när jag gjorde testet och somnade om ganska snabbt när jag berättat. Han klämde fram ett -åh vad kul hjärtat. Haha, det var väl inte världens mest romantiska reaktion men jag visste ändå att han ville detta lika mycket som jag så jag la ingen större vikt vid det :) 

Exakt där och då så slutade jag röka, det har jag alltid sagt att jag skulle. No way att jag förgiftar mig och min kropp när mitt barn växer inom mig. Johan hakade på och snusade upp den dosan som han hade. Vi förstod det inte till en början men vi tog ut allt på varandra. De på jobbet märkte inte ens att jag slutade röka och jag trodde väl inte att jag reagerade så värst mycket men vi var sådana ovänner jag och Johan. Irriterade på varandra jämt, jag grät flera gånger under den tiden och vi hade ett riktigt seriöst snack där vi var så nära på att göra en abort och göra slut. Det slutade med att vi kom fram till att det inte alls var det som vi egentligen ville och att vi måste försöka vara mer snälla mot varandra. Inga konstigheter med det sen. Vårt dåliga humör var ju enbart pga att vi slutat röka & snusa och vi tog ut allt på varandra. Jag är så glad att vi kom fram till att vi visst älskade varandra och att vi visst var redo att skaffa barn. För så var det ju egentligen. Bakom abstinensen och det dåliga humöret :)

Nu är han hos oss våran son och att skaffa barn är det bästa jag gjort. Det finns inget som toppar det! Imorgon har jag och hjärtat vart tillsammans i sju år. Sju år där vi har gått igenom en hel del men här är vi idag. Lyckligare än någonsin och med världens finaste son. 



Yesterday

Allmänt Kommentera
Igår var det ett år sedan som jag fick reda på att jag var gravid. Då graviditeten var planerad och mensen var sen så misstänkte jag att jag kunde vart gravid. Samtidigt som jag inte ville testa mig i tid och otid då jag bara två månader innan slutat med p-piller efter att ha ätit det i över tio år. Mensen kan ju krångla lite efter att man slutat med p-piller och det hade jag i bakhuvudet. Anledningen till att jag just denna dagen tog ett graviditetstest var för att jag vaknade klockan fem på morgonen och kände direkt att jag åkt på en urinvägsinfektion. Då detta inte var första gången i mitt liv så visste jag också att vårdcentralen alltid frågar om man är gravid i samband med att de skriver ut medicin. Så där satt jag från klockan fem på morgonen och väntade på att Coop skulle öppna så jag kunde köpa mig ett test. När det väl öppnat och jag köpt mig ett test så tog det ett tag innan jag kunde testa mig pga att jag bara kissade små skvättar i och med  urinvägsinfektionen. Haha, så det tog ett par gånger tills jag kände mig nöjd med mängden för att göra ett test.. And I did.. Och gravid var jag! Oh my! 

Som sagt det var ju planerat men när man väl sitter där med ett positivt test så börjar man ju fundera. Johan låg och sov när jag gjorde testet och somnade om ganska snabbt när jag berättat. Han klämde fram ett -åh vad kul hjärtat. Haha, det var väl inte världens mest romantiska reaktion men jag visste ändå att han ville detta lika mycket som jag så jag la ingen större vikt vid det :) 

Exakt där och då så slutade jag röka, det har jag alltid sagt att jag skulle. No way att jag förgiftar mig och min kropp när mitt barn växer inom mig. Johan hakade på och snusade upp den dosan som han hade. Vi förstod det inte till en början men vi tog ut allt på varandra. De på jobbet märkte inte ens att jag slutade röka och jag trodde väl inte att jag reagerade så värst mycket men vi var sådana ovänner jag och Johan. Irriterade på varandra jämt, jag grät flera gånger under den tiden och vi hade ett riktigt seriöst snack där vi var så nära på att göra en abort och göra slut. Det slutade med att vi kom fram till att det inte alls var det som vi egentligen ville och att vi måste försöka vara mer snälla mot varandra. Inga konstigheter med det sen. Vårt dåliga humör var ju enbart pga att vi slutat röka & snusa och vi tog ut allt på varandra. Jag är så glad att vi kom fram till att vi visst älskade varandra och att vi visst var redo att skaffa barn. För så var det ju egentligen. Bakom abstinensen och det dåliga humöret :)

Nu är han hos oss våran son och att skaffa barn är det bästa jag gjort. Det finns inget som toppar det! Imorgon har jag och hjärtat vart tillsammans i sju år. Sju år där vi har gått igenom en hel del men här är vi idag. Lyckligare än någonsin och med världens finaste son.